En (h)ärlig dag i Nyckelviken

Efter två veckors kräksjuka i familjen, vilket bland annat inkluderat nedsmittande av två av tre släktingar som tack för hjälpen med vabbning, kände vi att vi måste ut. Förutsättningarna såg bra ut. Några minusgrader, klart väder, solen kikar fram. Vi åker till Nyckelviken tänkte vi. För er som inte känner till det är Nyckelviken ett naturområde i Nacka. Där finns, förutom möjligheter att grilla, även en hel del djur som kaniner, hästar och kor. 

Det ska erkännas att familjen Strandberg är långt ifrån några skogsmullar och vi fryser konstant. Men i alla fall efter 40 minuters påklädesprocedur inkluderande underställ, fleecetröjor, ullstrumpor och en hel del gastande barn packade vi in oss i bilen med varm choklad, folieklädda bananer med choklad och hyfsat gott mod. 

Vi hann knappt runt hörnet innan Lo meddelande att hon hade bajsat. Vi vände om och Fredrik hoppade ur för att byta på Lo. Jag och Sigge åkte för att handla korv med bröd. Sigge ville prompt sitta kvar i bilen och jag tänkte – det går snabbt! Hoppade ur bilen och låste. Snabbt in, tog korv, bröd, potatissallad och gurkmajo, kexchoklad och lite pärondricka. Ut till bilen som blinkade. Sigge sitter livrädd i. Det visade sig att larmet gått utan att jag märkt det och Sigge var allt annat än glad. Jaja, vidare hem för att plocka upp Fredrik och Lo (som visade sig inte alls hade bajsat utan bara dragit en luring på sina päron).

I väg till Nyckelviken. Vi hinner inte mer än ut ur bilen förrän vi inser att vi helt missbedömt vädret. Det blåser ilande kalla vindar. I massor. Lo vägrar gå. ”Om inte grillen redan är på börjar jag gråta” muttrar jag. Och vilken tur vi har – grillen är på och Fredrik börjar med att kasta på korvarna, bröden och bananerna. Runt grillen står en liten skara mycket kalla föräldrar och runt om oss gråter barn. Jag och barnen går bort till kaninerna. Som tydligen lämnat jordelivet pga kaningulsot. Inte en kanin i sikte. Trist. 

Vi kastar oss på korven. Sigge äter bara bröd. Utan vare sig ketchup eller senap. Lo äter bara korv. Utan vare sig ketchup eller senap. Vi päron festar till på korv med bröd, ketchup, senap, potatissallad och rostad lök. Mums! Lo vägrar ha ordentliga vantar på sig och börjar nu bli riktigt kall. Men varm choklad är ju gott! Vi äter snabbt. Sedan festar vi till på höjdpunkten – grillade bananer med center i. Sjukt gott! Sigge käkar upp kexchokladen och deklarerar ”nu skiter vi i det här”. 

Kossorna kommer ut och kollar läget. Alla vuxna försöker överföra lite glädje till sina barn ”seee påååå kosssooorna” och ”sååå söta”. Inget barn är intresserad. En snabb titt in i stallet på hästarna och sedan ger vi och några familjer till upp och hastar till bilen. Och drar på värmen för fullt. Vi har då varit ca. 50 minuter i Nyckelviken, dvs 10 minuter längre än det tog att göra oss i ordning. Klockan är nu strax efter 12. Vi är hemma igen och undrar hur f**n vi ska fördriva resten av dagen?
/Sara